En gång för länge sedan, jag gick första året i gymnasiet, gick jag omkring på Blasieholmen och fotade. Det var tidig morgon, folktomt. Nästan. I Grevgränd, den lilla gränden mellan Arsenalsgatan och Grand Hotel, mötte jag finansmannen Anders Wall. Jag såg honom först på håll. Det här var i början av 80-talet, en tid då han var en mycket omskriven person, en av Sveriges rikaste och nybliven styrelseordförande i Volvo, det gick inte att missta sig på den långa gestalten i kamelhårsulstern.
Plötsligt såg jag hur han böjde sig ner och plockade upp något från trottoaren. När vi sedan möttes i gränden höll han snabbt upp fyndet från gatan, en 25-öring, och sa: "Man skall ha respekt för smågruset!" innan han stoppade myntet i kavajfickan.
Flera år senare stod jag i baren på Hannas, på Söder. Jag stod och pratade med en kompis kompis. Jag visste att han hade en halv miljon på banken, något som var förskräckligt mycket pengar i en tid då man var beroende av studielån. Han hade tjänat en del av pengarna på några blygsamma aktieaffärer, men framför allt hade han alltid varit sparsam. Vi pratade om pengarna och jag minns att han gjorde en konstpaus innan han tittade mig i ögonen och sa: "Pengar är bara ett intresse. Du väljer att vara intresserad eller inte."
Mitt sista citat kommer från min revisor: "Dålig ekonomi handlar väldigt sällan om pengar."
